Myth and Consciousness!

Joseph Campbell:

‘Våndan över att bryta igenom personliga begränsningar är våndan av spirituell utveckling. Konst, litteratur, myt, kultur, filosofi och asketiska discipliner är instrument för att hjälpa individen igenom hans begränsade horisonter till sfärer som utvidgas till realisation efter realisation. Medan han passerar tröskel efter tröskel, besegrar drake efter drake, kalibern av det gudomliga som han sammankallar tills han högsta önskning ökar, tills det inordnar hela kosmos”Detta kan liknas vid hjältens resa till upplysning som är genom mytologi ett personligt ansvar. 

Hjältens är förevigad alltigenom historien. Hjälten ultimata utmaning är att återvända till den vanliga världen i form av att omforma myt i kulturella lämpliga vägar. Campbell noterar hur den moderna människan är ensam i att lösa dessa psykologiska gåtor som är centrala till den mänskliga existensen bara för att ha fått berättat att myt-historier är falska och att gudarna inte är verkliga och på så sätt inte tillåten att medverka i en mytologisk tolkning av sina egna livserfarenheter. Sannerligen, en uppgift för en hjälte!Faktum är att den mytologiska strukturen av den arketypiska hjälten inte bara finns i världsmytologi, utan även i litteratur och filmer i form av mono-myt till en hjältes äventyr i övernaturliga dimensioner. Till exempel har George Lucas använt sig av Campbells teori av mono-myten när han skapade Star Wars-filmerna. Till exempel det arketypiska berättandet om Luke Skywalker; ‘Departure’ ‘ Initiation’ och ‘Return’.

Departure handlar om hjältens försök att ge sig ut på ett ‘quest’, äventyrets kall. Initiation refererar till hjältens äventyr som testar honom på vägen. Return handlar om hjältens väg hem igen. Hjältens resa består helt enkelt av universala mönster som lyser av glans! 

Star Wars har denna numinösa känsla, nästan som en religiös sanning, speciellt och heligt som Hollywood tar vara på. Även The Matrix, The Lion King och Lord of The Rings använder sig av denna mytiska struktur till mono-myt! Frodo Baggins i Sagan om Ringen ja; Frodo är en individ vars liv var ganska bra och bekväm. Aldrig stött på krig. Han kunde enkelt ha levt kvar i The Shire i hela sitt liv, men han växte i förståelsen att ‘mörkret’ kunde förslava hela landet, Frodo tog på sig försöket att förhindra detta igenom att förstöra ringen. 

En klassisk beskrivning av en hjälte i mytologi! Klassisk ja, det fanns hjältar redan i antika Grekland, utan att i sig användas av Joseph Campbells mono-myt. ‘Blessed are the Heroes’! Kulten av hjälten i Homerisk poesi! ‘Blissful‘ är den som är initierad i mysteriet av hjälte-kulten. Grekisk poesi och sång som glorifierar hjältar från ett fjärran heroiskt förflutet- En ‘epic’ i form av Iliaden och Odyssen. I antik grekisk sångkultur, historien i Iliaden kändes inte bara som verklig utan också som sann. Faktum för den Grekiska hjälten, den ultimata ‘real-life’ upplevelsen inte är livet, utan döden. Herakles är modellen för alla hjältar, som tävlade i varje atletiskt event, och var bäst i Olympiaden. Han vann förstapris i varje gren. Det grekiska ordet för hjältens atlet-förmåga är athlos! Herakles heroiska dåd ledde till en heroisk sång, kleos, som sjungs till hans ära. Han blev helt enkelt dyrkad som en hjälte, så pass mycket att Herakles i mångt och mycket ansågs som en ‘savior’, precis som Achilles blev en episk kulthjälte, ‘immortalized’ efter döden. Dessutom enligt den traditionella mentaliteten av hjälte-kultur, när hjälten kommer tillbaka till liv får han ‘superhuman consciousness’. Och detta consciousness av hjälten, aktiverad av hjältekulten, informerar alla ‘initiated’ i kulten! Jodå, det fanns hjältar redan på antiken, dock väldigt annorlunda i jämförelsevis med Joseph Campbells mono-myt! Pass på!

Men för att återknyta till ‘consciousness’ och min egna så kallade ‘resa som hjälte’ (ett fint mytologiskt uttryck) i denna världen har jag stött på en väldigt intressant teori, naturen om ‘consciousness. Att ditt individuella jag är på något vis  oseparerad från allt annat som existerar med din individuella syn på saker och ting. Känslan av att du själv är ‘connectat’ med Gud/Universum.  Men man behöver inte förstå det utan pågår helt enkelt av sig själv. Allt blir i slutändan bliss ändå ( som Joseph Campbell själv sa;‘Om du följer din bliss hamnar du på det spåret som varit där hela tiden, väntandes på dig, och livet du borde leva är det liv du lever. Följ din bliss och var inte rädd, och dörrar kommer öppnas för dig där du trodde dem inte fanns)

Alan Watts, en britt på 60-talet som lyfte fram bland annat Zen Buddhism beskrev det som följande;‘Bliss, bliss och mer bliss med andra ord. Det som existerar är underbart vackert, fullheten av total glädje. Wow! Alla dem stjärnor uppe på himlen i form av fyrverkeri är värt att fira; universum är en plats för firande, det är ett fyrverkeri för att visa att man ska fira livet till existens! Wow! Ja det till och med är roligt, det finns ingen skillnad emellan det fysiska och spirituella . 

Varje-dags consciousness bevittnar redan om denna realisation, du är en stor del av universum och är harmonisk delaktig i den. Alla är enhetligt consciosness! Alla är ett med varandra oavsett om du befinner dig i en galax far far far away. Helt enkelt ‘the great wonder of life’. Din kropp förflyttas med den totala energin av kosmos, din blodcirkulation fungerar på samma sätt som hur stjärnorna lyser. Du är ett med universum och allt är du i en harmonisk dans!?. Så småningom kommer du kanske med ditt consciousness utforska galaxen eller universum med ljusets hastighet. Eller kanske ett annat universum? Då kanske trots allt vårt universum är en bubbla av andra universum? Flytandes i ett Multiverse!? Oavsett vad,  är allt ett vackert spel, inklusive spelet att du inte är evigt förbunden med universum.  Att “uppnå” detta så kallade-consciousness har i folkmun även kallats för ‘Gnosis’. Men lugn, det behöver man inte. Eller som någon sa; ‘You are one with God, Get Over It’ .  På något vis är man identisk med det som man kallar för ‘Gud’ helt enkelt.’Eller som någon annan sa för att beskriva samma sak i vetenskapliga termer;Verkligheten som vi upplever är en holografisk projektion ‘of quantum string entanglement on a hyper-dimensional manifold lying an infinite distances away’. Va!?

Vetenskapsmannen Michael Talbot beskriver i sin bok Holographic Universe följande;Universum har egenskaperna av ett hologram, eller hologrammet har egenskaperna av ett universum. Kodat i dess dolda dimensioner är historien om alla möjliga världar. Universum är ‘running a real-time search algorithm for novelty. En quantum-dator ‘evolving complexity’ fortast som möjligt. Denna simulation är med alltså andra ord, the playground of evolution. Ett TV-spel vars ända objektiv är att skapa något nytt. Livet är verkligen ett spel som vi alla spelar, den glädjefulla upplevelsen av att spela ett spel med consciousness.  Konstig teori igen!En rolig teori från New Age-Gurun Story Waters är att du är en skapelse utforskande sig själv i en ‘space-time mirror’. 

Med andra ord, som låter väldigt konstigt, är du skapar din egna verklighet som kan liknas vid ett Hologram skapad av Quantum Physics! Tveksamt kanske!?Det finns folk som har demonstrerat i sina böcker om hur vetenskap och spiritualism kan integreras. Som visar hur perspektivet av ‘quantum physics’ kan ge oss en ny spiritualitet baserat på consciousness. Hur ett ‘intelligent consciousness’ genomsyrar hela Universum. Och denna; ‘all powerful ever-present, omnicient force’ existerar inom oss allihopa. Känt bland många namn; Quantum Mind, Unified Theory, The All, God, Universal Consciousness. Vad du än vill kalla det, så är det inte längre bara en filosofisk flummig metafysik. Den har blivit ‘scientifically proven’. Eller knappast va!?  Jodå, vetenskapliga upptäckter presenterar också ofta på ett mytologiskt sätt med en teori som förklaras. Mänskligt consciousness, för att avrunda, är det största mysteriet i vår tid på jorden. Hur du vill tolka detta jag har skrivit är upp till dig!  Pass på!