Power Over The One Ring

The One Ring är, givetvis, en Ring of Power. Jodå, det är ’the ruling Ring of Power. Som elven-lore berättar för oss, ‘the One Ring’ ger sin bärare ’dominion’ över andra mäktiga ringar. När Sauron, Dark Lord of Mordor, smide ’the One Ring’, han ingjuta den med sin egen onda kraft. Där fanns andra, ’lesser Ring’, men Sauron såg till att ’the One and Only Ring’ innehöll kraften av alla andra ringar, och kontrollerade dem, så dess bärare kunde se tankarna av alla dem som använde ’the lesser rings’, kunde styra allt dem gör, och i slutändan helt och hållet förslava dem.

Genom att ingjuta ’the Ring’ med mycket av sin egen kraft, hur som helst, Sauron ’gamblade’. För om någon med tillräcklig kunskap och kraft skulle erhålla ägodel av ’the Ring’, the Dark Lord skulle kunna bli störtad.

Men vem i Middle Earth skulle kunna utmana honom? Jodå, som vi alla vet blev Ringen till sist förstörd. Dock kunde ju ringen bara bli förstörd i ’the fires of Mount Doom. Men faktum kvarstår, dem som använde Ringen kom under dess makt och inflytande, så småningom blev helt uppslukad av den. Och dem förhärskande av Ringen kunde inte själva ha förmågan att förstöra den. Så kanske Saurons ’gamble’ var kanske inte en alltför riskabel sådan. Dock, hans önskan till att dominera, förslava och etablera sin vilja över Middle-earth till sist för riskabelt.

Iluvatar, också kallad Eru, är den sanna Guden, skapare av Middle-earth. Under den långa konflikten emellan ljus och mörker, ’the Dark Lord Sauron’ ser sig själv som segrare och titulerar sig som ’King of Kings och Lord over the World’, en titel med rätta bara hävdat av självaste Iluvatar. I sökande av att underkuva hela världen, Sauron söker att ersätta Iluvatar, och på så vis göra sig till Gud. Tolkien förklarar att han ser den fundamentala konflikten i ’The Lord of The Rings’ handlar inte om frihet, dock inkluderat, utan snarare om ’Gud och Hans ensamma rätt till ’divine honour’.

Sauron önskade sig själv till att bli en God-King, och var ansedd som detta av hans ’servants’, om han skulle ta hem segern i den stora konflikten skulle han ha krävt ’divine honour’ från alla rationella varelser och absolut temporär makt över hela världen. På sådant vis, själv konflikten i Middle-earth är i huvudsak religiöst. Sauron söker att etablera sin vilja inte bara över hans ’fellow creatures’ i Middle-earth men ultimat över Iluvatar själv!

Saurons ’quest’ till att dominera, förslava och etablera sin vilja över alla andra – även Iluvatar – gör honom till ’the arch-enemy’ av allt gott i ’Middle-earth’.

Faktum kvarstår, att det representerar ett dödligt hot till andra, the Dark Lord Sauron makt-spel representerar för honom inte bara hoppet för liv utan också om ’the abundant life’. Den tyska filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) var en frispråkig supporter av ’the quest for power’ precis som Sauron står för. Livet enligt Nietzche handlar allt om undertryckandet om de svaga från dem starka. Och om detta är själva essensen av livet, ja då sannerligen är ingen varelse mer levande i Middle-earth än Sauron! Pass på!

Men nu folk har jag något att säga i sann Holosophy-anda i form av ett annat perspektiv om ’the quest for power’; The Illusion of External Power; 

Välj att se polarisationen/separationen som är inneboende i tron att jag behöver besitta makt över något än mig själv. All konflikt är skapad av sökande av ’power’ eller förnekandet av ’power’. Alla medverkare i konflikt är sökandes till att finna sin egen inner-power. Om dessa ’power-problem’ inte är ’played-out’ kommer dem inte upplösa. Om dem är dämpade, kommer ’power-problem’ att manifestera sig igen.

All extern makt är en illusion / en motsägelse / en paradox. Den kan aldrig bli en ultimat, extern makt då makt inte är extern. Att försöka utåt sätt kontrollera något utanför dig själv är att vara utan kontroll inom dig själv. En sann Holosophy-princip för att lycka/individuation kommer helt enkelt inombords och inte är för beroende av yttre omständigheter som kan tyckas vara överväldigande och trycker på dig.

Men faktum kvarstår, författaren Joseph Campbell identifiera storyn gemensamt till många myter som han gav namnet Hero’s Journey som kortfattat kan beskrivas så här;. 

Departure handlar om hjältens försök att ge sig ut på ett ‘quest’, äventyrets kall. 

Initiation refererar till hjältens äventyr som testar honom på vägen. 

Return handlar om hjältens väg hem igen. 

Hjältens resa består helt enkelt av universala mönster som lyser av glans! Campbell kombinera helt enkelt sin kunskap av myt och religion med modern psykologi till att inspirera hans version av ’the heros journey’. 

Och inkluderat i dessa storys är trots allt konflikt som connectar läsare till en story och storyns karaktärer. Det involverar problem och hinder som uppstår inom storyn – både internt (en karaktärs mind) och extern (orsakad av andra karaktärer eller krafter). Då alla läsare är familjära med konflikt i deras egna liv, hjälper det att fördjupa engagemang med en story eller karaktär och ger en djupare mening i storyn.

Och Sagan om Ringen är sannerligen en sådan historia oavsett vad man tycker om ’the quest for power’ och Saurons ondska och epitetet att dominera med sin kraft och styra över de svaga! Pass på! HOLOSOPHY!

Denna post har inspirerats ska sägas av 'The Lord of The Rings and Philosophy' och gnostikern/mystikern Story Waters.